Till vänster: Orre. Till höger: Stoffe.

Två nya glada killar till herrlaget! 

Inte lätt att ta sig ur detta.

*pssst* Till skillnad från många andra lag så publicerar vi en text även om vi har torskat. ;-) 

Idag tog cupäventyret slut för oss. Självklart är man besviken, säga något annat vore att ljuga, men i grunden finns en stor portion stolthet över grabbarna. Vi tog oss till den 4:e omgången och hade någon i förväg sagt att vi skulle slå ut 3st div4-lag så hade man nog skrattat lite lätt.

Tyvärr blir det en lite sur eftersmak och det handlar om förberedelserna och de första 45 i dagens match. Redan efter uppvärmningen så kände jag att det fattades något. Jag och Jerry pratade kort om det. Det var inte alls samma glöd som inför matchen mot Erikslund. Det var glatt och så. Men den där taggen saknades, enligt min åsikt. Som aktiv kan det vara svårt att notera någon skillnad när man är inne i uppvärmningen, men står man vid sidan match efter match så lär man sig se sådana detaljer.

Matchen
Emil och Ali gjorde vad vi hoppades med handikappstraffarna och vi ledde med 2-0 vid avspark.
Första minuterna var ok men sen fick vi snabbt se resultatet av det jag nämnde här ovan. Positionsspelet, beslutsfattandet, touchen, farten. Allt var under vår nivå och det tog inte lång tid innan vi såg tecken på att frustrationen hos oss kom smygande. Det är vid sådana tillfällen man önskar att man hade ”time out” i fotboll. Grödinges reducering kom som ett brev på posten, via en straff efter ca 10min.

Efter det målet så hoppades man på att vi skulle få ordning på laget, men det blev bara jobbigare och då var vi rejält i brygga. Hur vi än försökte så funkade ingenting. Frustrationen käkade upp oss inifrån och det syntes lång väg.

Jag brukar kalla sånt för ”kvicksand”. Det kan handla om hela laget tillsammans eller om en själv, alltså individen. Man kommer fel in i matchen och så kämpar man som ett as för att få ordning på saker och ting. Men inget funkar som det ska och man kommer inte ur det. Ju hårdare man kämpar desto längre ner i skiten sjunker man. Som kvicksand!

Nyckeln är att göra allt man kan för att inte hamna där.

Deras kvittering kom redan efter ca 20 min, och vi har inget att sätta emot i det läget. När klockan når 30 min så hänger ett ledningsmål i luften för gästerna. Milt uttryckt. Tommy gör några riktigt fina räddningar och vi kämpar för att hålla rent. Det är där någonstans som vi ledare börjar tänka på att vi ska försöka ”hålla ut” till paus och sen måste vi göra en omstart. Sen när vi bara är minuten från pausvilan så kontrar vi plötsligt och Jörgen far fram längs kanten och slår ett inlägg till Ali som sätter dit pannan… 3-2!

I pausen gör vi vissa förändringar och mycket av snacket handlade om att ta ansvar för sig själv.

Andra halvlek blir betydligt mer kontrollerad från vår sida. Tommy får visa upp sig vid några tillfällen men vi har helt klart fått ordning på positionerna. Det som fattas är vad vi ska göra när vi har bollen, men med tanke på hur de första 45min var så är det klokt att fokusera fullt ut på defensiven.

Grödinges offensiv har mattats av, mycket pga att vi täpper till ytorna MYCKET bättre, men för publiken så var det nog en ganska tråkig andra halvlek. Tyvärr så lyckas de ändå kvittera när de är endast 5-6 minuter kvar. Tungt såklart.

Det blir alltså ett avgörande på straffar, och det är ingen idé att älta det. Cupäventyret 2020 är över för vår del.

Summering
Grödinge står som vinnare men vi torskade inte på grund av några fåniga straffar. Det är bara att glömma! Nä vi torskar den här matchen tack vare vår första halvlek. Så enkelt är det. Vi kom inte upp i nivå och hade dagens TBK spelat matchen mot tex förra motståndet ,Erikslund, så hade det blivit tvåsiffrigt i baken. Det är jag övertygad om.

Förstå mig rätt, grödinge är i dagsläget ett bättre lag än oss (inget att hymla om och det skulle inte förvåna mig om de drar rakt igenom div5 i år), men sån nivåskillnad som det var idag mellan lagen… nä det är det normalt inte.

Dock finns det en STOR positiv del i allt detta. Så långt ner i skiten, alltså i ”kvicksanden”, som vi var i första halvlek och ändå så reder vi nästan ut det. Det är mycket bra gjort och det ska vi ta med oss.

Cupen ja, nu är det över och jag kan inte nog förklara hur stolta vi ledare är. Viktigt att komma ihåg är att det inte bara handlar om de som spelade. Hela laget har del i detta. Glöm aldrig det!

Fördelen med cupen är att inget är viktigare när man vinner och inget är så oviktigt när man har åkt ur. :-)

Vi har gjort det grymt bra men nu lägger vi all fokus på serien.

Forza TBK!  /Coach